Jag tar kontakt med en vän som jag längtar efter att träffa.
Vi sms:ar lite fram och tillbaka.
”Jag ber att få hålla lite öppet – det händer så mkt i livet just nu att allt ändras typ hela tiden. Ses gärna. Behöver se till mig själv först och främst bara. Övar. Kram”
Hens svar gör mig så glad.
Hen vågar välja sig själv, hen vågar säga som det är.
För mig är det ett vänskapsbevis om något.
Jag minns en bok jag var redaktör för 2004. Den heter ”Stressa rätt” och är skriven av Clas Malmström. I den boken ger han en verktygslåda för att må bra. Ett av verktygen handlar om samhörighet. En av de saker han säger är att det är viktigt att våga säga som det är till vänner och att det stärker samhörigheten. Ett ärligt nej, kan vara lika viktigt som ett ärligt ja.
Jag väljer att citera lite ur boken:
”Jag ser dig – du betyder något. Ett av de nästa sätten att utöva samhörighet är att visa de människor du träffar ofta att du ser dem, att du vet hur de beter sig, att du ser vad de gör och att det betyder något för dig. Visa att du ser när någon anstränger sig lite extra, tar ansvar, bidrar till gemenskapen, försöker glädja dig, gör sig vacker eller bara är omtänksam. Kommentera det, sök ögonkontakt, sänd signalen: Jag ser dig! Bland det viktigaste för människor är at veta att de finns i andras värld.
Om du riktar uppriktig uppmärksamhet på andra, får du rikligt tillbaka. Pröva ska du få se! Nästa gång någon gör något du uppskattar så tala om det. Och nästa gång någon du känner gör något du tycker illa om så tala om det också. I båda fallen sänder du budskapet: Du och dina handlingar betyder något för mig. Både positiv och negativ kritik, framförd på rätt sätt, förstärker samhörigheten.”