Jag sträcker ut foliepaketet mot honom och puffar det som ett vapen mot hans kropp. Jag är levnadsglad och det spritter i mig denna tidiga morgon på stormarknaden.
– Är du Luke Skywalker, säger han och ler.
– Tja, eller prinsessan Leia kanske.
Jag möter livet lekande denna morgon.
”Life is shit and then you die”, säger en man och ser ut som en dyster Ior. Som om inget i livet är roligt.
”Jag har inte tid att gå på festen, jag måste jobba, jag måste bli klar, jag måste, jag måste...” säger en kvinna och ser sammanbiten ut.
Varianter på de här har jag mött igenom hela mitt liv. Och själv har jag i perioder jagat som en skållad råtta för att hinna mot deadlines, för att vara duktig, för att ha ett värde.
Men tänk om livet inte behöver vara så allvarligt. Tänk om det både går att se ljuspunkter i vardagen och ha utrymme att andas, att skratta eller att leka?
Vad är det som gör att livet så lätt förvandlas till något som är svårt och tungt? Det funderar jag ofta på. Det enkla svaret är väl att vi blir inprogrammerade till att prestera, till att se livet som en räcka måsten, och då är det klart att det är lätt att bli en dysterkvist eller rent av en martyr.
Självklart kan vi också skapa liv som kräver mycket arbete. Dyra bostäder, dyra levnadsomkostnader, dyra vanor. Det är lätt att då känna sig fast i ett ekorrhjul.
Men tänk om vi ofta har större valmöjligheter än vi tror? Det kanske finns saker som går att skala bort, måsten som egentligen inte är måsten? Det kanske lurar en större frihet alldeles runt hörnet?
Du kan närma dig livet som något allvarligt, som något som du ska arbeta dig igenom, där du har fokus på att vara duktig, på att uppnå mål, där det är förenat med ansträngning att lyckas. Du kan ha med dig föreställningar om vad det är att lyckas, hur du behöver vara, vem du ska vara inför andra. Du kan oroa dig för att inte vara tillräckligt bra, du kan oroa dig för att såra andra eller bli sårad, du kan tänka på gånger du blivit besviken eller då andra blivit besvikna på dig.
Då blir livet lätt en kamp, eller ett spel, där du behöver förhålla dig till spelets regler. Men du kanske minns när du var barn, när lekar avlöste varandra, där du fick olika infall, när du skapade något i ögonblicket, då du kunde skratta eller gråta, då du kunde killas i magen, då du ibland tröttnade och vill göra något nytt. Du kunde skapa en värld av din fantasi, du kunde baka kakor av sand, eller bygga en rymdstation av legobitar. Du kunde skapa eller uppleva magiska väsen, du kunde tänka att du var starkast i världen, att du var osynlig eller att du hade en hemlig fantasivän som bara du kände till. Du var öppen för ögonblicket och vad det kunde ge dig.
När jag pekar med ”lasersvärdet” mot mannen, när vi ler mot varandra, när leken är där, mitt i vardagen, upplever jag så mycket livsglädje. Det är så långt från prestation, så långt ifrån ”men vad ska andra tänka om mig just nu”, det är så skönt att bara följa just den lilla impulsen.
I dag kan jag leva alltmer utifrån nuet, njuta av ögonblicket – och samtidigt ha förmågan att överblicka, att planera, att använda livets erfarenheter.
Denna frihet har jag fått för att jag i dag är trygg i mig själv och tillåter mig att njuta. Tack min inre resa! Tack tantra! Tack alla utbildningar jag gått! Tack alla människor jag mött! Tack för min längtan som fört mig dit jag är i dag.
I den form av tantra jag erbjuder, Lekfull tantra, kan du ta med dig barnets attityd till livet och börja återuppväcka den förundran över det du möter du förmodligen hade som barn... I dag är livet ofta ”wow, liksom”.
När du varken vet vad som ska hända eller har förväntningar på vad som ska hända kan magi uppstå.
Med glädje bjuder jag in dig till Lekfull tantra, till helgkursen som sker 21-22 april i Stockholm, till onlinekursen som är ständigt tillgänglig och boken är nästan klar.