Det är årets sista sexsibilitykväll.
Vi har mötts, dansat, känt olika känslor och lekt med sexmagi och alla ser så mjuka och trygga ut.
Stämningen är varm och kärleksfull. I köket står ett gäng och talar om kärlek.
Mitt hjärta pumpar av livsenergi och jag känner hur min kärlek bara strålar genom väggarna och ut i årets längsta natt …
Det finns ögonblick då mitt liv känns så extra meningsfullt. Det finns ögonblick då jag verkligen förstår vad jag är här för att göra. Det finns ögonblick som är mättade av kärlek, så mättade att jag nästan sväller över.
Det som sväller över är tacksamheten över de livsvalen jag gör, människorna jag möter, dörrarna jag öppnar, sammanhangen som kommer till mig. För varje dag som går tycks jag vara mer förmögen att ta emot mer kärlek, känna mer kärlek och vara på ställen där kärleken får plats.
Vi samtalar om kärlekens väsen, om förälskelsens natur, om relationers och människors gränser. Vi talar om möjlig expansion, vi snuddar vid rädslor, vi skapar metaforer för livet, för kärleken. Vi frågar varandra om erfarenheter, om känslor, om definitioner, om vad som är viktigt i livet. Vi talar om oss, om det andliga, om det gudomliga, om kropparna, om livet. Ett ögonblick är vi havet, ett annat universum, ett tredje den egna kroppen där en hand för en stund snuddar vid en annan.
Det är ett gränsbefriat samtal, ett samtal där alla får plats, där tankar, åsikter och känslor får samsas, där vi gemensamt söker svar och där vi var och en har möjlighet att göra egna tolkningar och egna val och där allt får plats. Det är kärlek och frid i samtalet. Det är som att vi som befinner oss här är en organism som andas med allt kraftfullare andetag. Som att vi, när vi andas tillsammans, när vi tillåter varandras varande i det här samtalet, också blir mer oss själva, att vi mer tillåter livet i oss, att vi tillåter oss att expandera in mot vår potential, som stärks av sammanhanget, av att ingen är ensam, utan vi är en del av det stora.
Efteråt ligger känslan kvar i rummet. Det är en mjukare mer kärleksfull stämning i hela huset, som vore det impregnerat av medmänsklighet. Det räcker med att röra vid ett glas, en kudde eller ett apelsinskal för att komma i kontakt igen.
I det lilla skapar vi något stort och jag är en del av det. Jag vågar vara en del av det. Kärleken segrar. Halleluja.