Jagär med i “Heal my voice” som till det yttre är ett bokprojekt, men som i själva verket handlar om så mycket mer.
Det handlar om att läka och lyfta fram kvinnors röster.
Det handlar om att återta värde.
Det handlar om att skapa tillit och gemenskap mellan kvinnor.
Det handlar om att återta värde.
Det handlar om att skapa tillit och gemenskap mellan kvinnor.
Vi har mötts på nätet sedan i september och det sker fantastiska saker med kvinnorna som deltar i projektet - mig själv inkluderad.
Själv kommer jag att bidra med en text som har arbetsnamnet “Skam är mitt mellannamn.”
Jag är i slutet av graviditeten. Snart har jag låtit mitt värde växa i den trygga kontainer som den hemliga Facebookgruppen för oss som är delar av bokprojektet är i nio månader. Det är en oerhört livaktig Facebookgrupp där vi alla tillåts flöda med vårt varande - vad det än handlar om.
Under den tid som gått har det skett oerhört mycket med gruppens kvinnor och det är som att vi tillsammans skapar grund för varandra att växa. Helt fantastiskt är det.
I gruppen har vi skrattat, gråtit, varit arga, hatat, älskat, varit förvirrade, varit ledsna, varit frånvarande, varit närvarande, varit förvånade, varit upprörda... ja alla känslor du kan tänka dig har tillåtits.
Vi har stöttat varandra som individer och som (blivande) författare.
Vi läser varandras texter och ger kärleksfull feedback.
Vi har tagit nya steg i livet och blivit stöttade av våra systrar.
Det är ett rum så fyllt av kärlek att det är svårt att sätta ord på.
Vi läser varandras texter och ger kärleksfull feedback.
Vi har tagit nya steg i livet och blivit stöttade av våra systrar.
Det är ett rum så fyllt av kärlek att det är svårt att sätta ord på.
Självklart är allt som sker där endast för gruppens ögon och öron.
Tilltron till varandra och att inget sladder sker är en av de viktigaste
förutsättningarna för det som sker där inne.
Tilltron till varandra och att inget sladder sker är en av de viktigaste
förutsättningarna för det som sker där inne.
Varje vecka möts våra röster i det som vi kallar community call
och dessutom så sträcker vi oss ut i världen på olika sätt.
och dessutom så sträcker vi oss ut i världen på olika sätt.
Varannan lördag talar vi om projektet på olika sätt i bloggradio.
Vi har börjat blogga om projektet.
Vi har en playlist på Spotify.
Och nu erbjuder projektledaren Marie Ek Lipanovska, skrivarworkshoppar i Heal my voice-anda tillsammans med mig. Vi vill verkligen bidra till att röster frigörs, att ord blir nedpräntade, oavsett om det sker i den omfamnande miljö som Heal my voice är.
I september släpps vår bok “Värdefulla röster” och strax innan dess så startar nästa bokcirkel, som Marie och jag kommer att leda tillsammans.
Nu är vi liksom höggravida hela bunten.
Berättelserna börjar bli klara, eller börjar åtminstone bli skrivna.
Kvinnorna är i olika stadier av sina skrivandeprocesser
och samtidigt pågår livet runt om... livet som innebär så många nya insikter.
Berättelserna börjar bli klara, eller börjar åtminstone bli skrivna.
Kvinnorna är i olika stadier av sina skrivandeprocesser
och samtidigt pågår livet runt om... livet som innebär så många nya insikter.
Jag ser fram emot att höra vad projektet inneburit för dem som varit med,
för det måste var och en själv berätta.
för det måste var och en själv berätta.
Något som slagit ner i mig de senaste dagarna är att det är viktigt med läkning.
Jag ser hur jag själv läkt mycket av skammen i mig och att den läkningen har fördjupats i denna kärleksfulla miljö.
Jag ser också att jag då och då behöver se mer på det som fungerat i mitt liv.
Det är lätt att låta eländet i livet ta stor plats, att såren, ärren och läkningsprocessen
tar en del tid och energi från att se och uppleva också allt det som är bra och har varit bra.
Jag har behövt, och behöver kanske då och då, läka sår, men jag behöver också se och omfamna min glada femåring som dansade vilt på ängen.
Jag ser hur jag själv läkt mycket av skammen i mig och att den läkningen har fördjupats i denna kärleksfulla miljö.
Jag ser också att jag då och då behöver se mer på det som fungerat i mitt liv.
Det är lätt att låta eländet i livet ta stor plats, att såren, ärren och läkningsprocessen
tar en del tid och energi från att se och uppleva också allt det som är bra och har varit bra.
Jag har behövt, och behöver kanske då och då, läka sår, men jag behöver också se och omfamna min glada femåring som dansade vilt på ängen.
Yes, upp till dans!
Jag deltar i bloggutmaningen #blogg100. Detta är dag 86.
PS: Damjournalen uppmärksammar också projektet. Se här!
PS: Damjournalen uppmärksammar också projektet. Se här!