Örnen tittar på mig och säger: Du kan se klart nu.
Och jag ser ut över ett tydligt landskap. Förra gången jag mötte örnen var landskapet höljt i dimmor.
Något har skett under de nästan tre år som gått sedan det senaste mötet.
Det är spännande det där med att försätta sig i olika medvetandetillstånd.
Min erfarenhet är att det är ganska lätt att göra det - utan att ta till otillåtna substanser - det kan räcka med ljudet av en trumma, kontinuerlig andning eller vägledda meditationer för att komma i kontakt med djupare aspekter av mig.
I helgen var jag med om en trumresa, där Calle Rehbinder höll i trumman.
Jag låg på en madrass på golvet och hade en filt över mig, medan jag hörde trummans hypnotiska ljud. Och så tog jag ett medvetet tankekliv till en annan dimension.
(Jag simmade helt enkelt ner i den djupaste delen av dammen här hemma och fann en öppning.)
Jag kom till ett landskap jag mött tidigare.
Ett sterilt landskap som klyvdes av en flod.
Jag insåg att jag tittade ner på landskapet från en höjd.
Samtidigt som jag var medveten om att jag låg där i rummet, kunde jag också röra mig i det där landskapet - och i dessa bilder fick mitt hjärta en allt större plats.
Det expanderade och blev större än min kropp.
Det budskap jag fick var att det är genom mitt hjärta som jag kommer att nå världen -och ju mer hjärtat växer, desto fler kan och kommer jag att möta.
Senare var landskapet fyllt med människor och mitt hjärta en naturlig centralpunkt.
Jag insåg att bilderna jag fick är en bekräftelse på den resa jag gör.
Ibland får jag växtvärk i hjärtat.
Det är okej.
Det kan vara smärtsamt att tänja ut eller expandera en kroppsdel.
Att göra saker för första gången kan vara väldigt läskigt.
Att exponera mig kan kännas utlämnande.
Ändå tillåter jag att det sker, för det är där jag känner växtkraften.
I går tittade jag ut över en samling människor.
Jag kände hur mitt hjärta hade vuxit och kunde omfatta samtliga i rummet.
Det kändes stort - och sårbart.
Jag böjde mitt huvud inför gruppen, i en hyllning till dem - och till mitt hjärta.
Och mina ögon flödade över.
Jag är så tacksam över mitt liv och åt att få följa mitt eget hjärtas expansion.