Hen befinner sig långt borta fysiskt.
Det känns som om något i dig fattas, ibland känns det som att du går sönder.
Tänk om bara hen vore här nu, om du kunde känna hens famntag. Då skulle livet kännas gott igen.
Många människor lever i distansförhållanden i dag. Den älskade befinner sig långt borta - och nära. Jag läser om dem som kommer från olika länder, där reserestriktioner hindrar dem från att passera nationsgränser och mötas. Jag läser om dem som tillhör olika riskgrupper och håller sig hemma. Jag läser om dem som älskar och bor på olika platser i Sverige, och som följsamt följer de rekommendationer som myndigheter ger i dag - och stannar hemma eller på hemorten, istället för att sätta sig på ett tåg och åka till kärleken.
Jag har också varit med om att vara åtskild, att vara långt ifrån älskade personer. För mig har det ibland varit så att längtan ökar, ju kortare tid det är kvar tills vi kommer (eller planerar) att ses (och det spelar inte så stor roll vem denna person är, längtan kan kännas ungefär lika stark efter mamma eller ett barn, som till min älskade). Längtan kan till slut bli närmast outhärdlig, precis innan mötet ska ske. Att stå vid tåget, som snart ska komma in, kan kännas närmast olidligt.
Och sedan förlösningen. Jag kramar min dotter, min mamma, min älskade. Jag ser hen i ögonen, känner hens doft, energi, ja hela personen. Det är en stark och härlig känsla.
Att vara åtskild på obestämd tid är svårt, mycket svårt. Just nu är många åtskilda av pandemin, ibland för att skydda andra, ibland för att de själva är sjuka. Det finns liksom inget slutdatum för längtan och då kan den kännas ännu mer frustrerande. Ganska ofta känner jag - som ändå har dygnet-runt-tillgång till min älskade - att jag längtar efter att vara nära den närmaste kretsen.
Det är skönt att vi lever i en tid då vi kan se och höra varandra, trots avstånd. Jag minns när jag reste genom ett mer eller mindre stängt Kina 1984, och det tog en månad innan det var möjligt att ringa till Sverige. När sedan en dotter bodde i Shanghai i början av 2000-talet kändes det underbart att kunna se henne på Skype.
Men nu är det nu. Och bara i Sverige finns kärlekspar, älsklingar, som inte kunnat se varandra på så där två månader, ibland kanske längre. Var gör man av en sådan längtan? Hur fortsätter man att samspela utan att kunna vara fysiskt intim med varandra? Hur hanterar man lusten? Vad händer med åtrån? Hur ska man undvika frustration, desperation eller ilska?
Jag tror faktiskt att första steget är att acceptera faktum. ”Vi kan inte träffas just nu och vi vet inte hur länge det dröjer innan det kan ske.” Jag brukar tala om att ”andas igenom” saker. Och med det menar jag att tillåta alla känslor som situationen skapar, tillåta dem och andas med dem och se vad som händer. Ganska ofta är jag med om att det blir lättare, åtminstone tillfälligt.
Nästa steg kan vara: ”Vad är möjligt, givet den här situationen?”
Där kan kreativiteten hjälpa till. Hur tycker jag om att visa kärlek? Hur tycker jag om att ta emot kärlek? Vad kan jag göra på distans? Vad kan ge mig en känsla av intimitet och närhet, trots att vi inte kan träffas?
Kanske detta kan vara en guldålder för att skapa kreativa lösningar för distanskärlek? Vad skulle jag själv göra.
Här är några lekfulla idéer - med fokus på sex och intimitet.
- Turas om att se din partner i ögonen (med en webbkamera går det inte att göra det samtidigt. När det är din tur att titta, se in i webbkameran/mobilkameran och föreställ dig att ”ögat” är din partners öga. Låt din energi går dit, älska kameraögat, som vore det din partner. Pröva att ”knulla kameran” - alltså använd din mest kåta, lustfyllda, kärleksfulla blick att möta kameran - och i förlängningen din partner. När det är din partners tur att se dig, känn dig sedd, även om du vet att hen i praktiken tittar in i en kamera…. njut av att bli betraktad och uppskattad.
- Lek att ni är nya för varandra och skicka sexiga sms/mms till varandra.
- Skicka fysiska saker till varandra, som kan stimulera till njutning, det kan vara allt ifrån något som är eller kan användas som en sexleksak, till något som stimulerar dina sinnen.
- Gör en tantrisk sinnesritual med webbkamera, där ni tillsammans möts och aktiverar olika sinnen. Doft, smak, syn, hörsel, känsel. Välj att ibland turas om och ibland göra saker samtidigt.
- Se något sensuellt/upphetsande samtidigt.
- Strippa inför varandra.
- Skriv en text/novell som handlar om vad ni gör tillsammans eller med andra, läs den för varandra. Där är det till exempel möjligt att i fiktiv form leva ut en eller flera sexuella fantasier.
- Ge varandra en uppgift eller utmaning som ni ska redovisa för varandra. Självklart går det att krydda utmaningen med något som du själv blir upphetsad av.
- Ha zoom/skype-sex med varandra.
- Gör rollspel med varandra.
- Låt den ena guida den andra till beröring, alternativt instruera den andre - vad hen ska göra med sin kropp. Titta och njut.
12. Gör en andningsövning/meditation tillsammans, som till exempel har syftet att leda till energiorgasm. Dela upplevelsen med varandra.
13. Blunda och låt din partner berätta hur hen föreställa sig att hen gör med dig och lägg märke till den upphetsning som uppstår. Krydda gärna den här leken med ”fucktalk”.
14. Lär dig mer om vad du njuter av genom att utforska din egen kropp, din egen energi, dina egna fantasier, så du kan förmedla det till din partner.
15. Planera vad ni ska göra när ni kan ses i verkligheten.
Vad skulle du vilja lägga till på den här listan?
Jag tror det är många som söker kreativa kärlekstips i dessa den fysiska distanseringens tid.
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer