Nyligen var jag med i en workshop där en av uppgifterna var att gå runt i ett rum, möta andras blickar och säga: “Jag älskar mej.”
Så fint och så sårbart.
För hur ofta är det egentligen som vi vågar säga det till någon eller till oss själva: Jag älskar mig!
Och vågar vi verkligen känna det också?
Länge var min inre röst inte särskilt snäll mot mig.
När jag hörde den sa den: “Vad du är dum, vad du är korkad,
vad du är dum, vad du är korkad”.
Då insåg jag att den dömande rösten länge hade fyllt mitt inre
och mer eller mindre vittrat sönder min självkärlek.
När jag hörde den sa den: “Vad du är dum, vad du är korkad,
vad du är dum, vad du är korkad”.
Då insåg jag att den dömande rösten länge hade fyllt mitt inre
och mer eller mindre vittrat sönder min självkärlek.
Jag hade också lagt märke till när andra sagt:
“När du tänker på dig själv är du egoistisk.”
Så jag var lite förvirrad.
“När du tänker på dig själv är du egoistisk.”
Så jag var lite förvirrad.
Vad är självkärlek? Är det okej att älska mig?
Numera ser jag självkärleken som grunden, som grundläggande.
För om jag inte vågar älska mig själv - hur ska jag då våga älska någon annan?
För om jag inte vågar älska mig själv - hur ska jag då våga älska någon annan?
Eller uttryckt på ett annat sätt:
Om jag inte älskar mig själv, är då inte risken att min kärlek till andra
blir villkorad och krävande?
Då kan ju känslan vara att det är den andre som “räddar” mig,
den andre som ska få älska mig...
som ska göra det jag själv inte pallar med att göra.
Och en sådan kärlek kan i längden faktiskt bli destruktiv.
Om jag inte älskar mig själv, är då inte risken att min kärlek till andra
blir villkorad och krävande?
Då kan ju känslan vara att det är den andre som “räddar” mig,
den andre som ska få älska mig...
som ska göra det jag själv inte pallar med att göra.
Och en sådan kärlek kan i längden faktiskt bli destruktiv.
Så jag vill uppmuntra dig till att börja gilla dig själv mer
(och det var i den andan jag skrev “100 procent Charlotte”.)
(och det var i den andan jag skrev “100 procent Charlotte”.)
“När jag började älska mig själv,
så befriade jag mig från allt som inte var bra för min hälsa
- mat, människor, saker, situationer och allt som förde mig neråt och bort från mig själv.
Till en början kallade jag den här attityden för hälsosam egoism,
i dag vet jag att det handlar om att älska mig själv.”
Så bara sitt en stund och reflektera - eller meditera - över Chaplins ord.
När du börjar älska dig själv, så kommer det att leda till en massa bra saker... det är då du kommer att fatta beslut som är bra för dig och släppa taget om det som inte längre är bra.
Titta dig i spegeln och säg: Jag älskar mig.
Jag deltar i bloggutmaningen #blogg100. Detta är dag 67.
Jag deltar i bloggutmaningen #blogg100. Detta är dag 67.